onsdag 17 november 2010

En veckas uppehåll..

Ja det är precis vad haft från bloggningen..
Har inte direkt haft orken för det eller tid för den delen heller..
Men nu är jag tillbaka -  TADDAAAA!
Saknat mitt bloggande? Jaaa, de tror jag ni har.. :P

Hur är ställningen här hemma?
Det är full rulle som vanligt, har hållit OScar hemma från dagmamman i veckan pga sjukdom, samt den där förbaskade tanden som inte vill komma fram. Den gör det bara besvärligt för oss, inte minst sagt för Oscar som haft väldiga problem med sårig rumpa. Stackars gokillen..
Han har inte ens kunnat lega naken på skötbordet, utan har med hjälp av fötterna tagit stöd och tryck upp rumpan i vädret.. Han har till och med blött när man har torkat honom.. Oj vilka krokodiltårar som har sprutat från lillkillen.. Det gör så förbaskat ont i härtat när mammas hjärta skriker så.. Jag började att dallra varje gång jag visste att det var blöjbytartajm.. Huvva... Men nu så är det bra, man kan byta på honom utan tårar och skrik.. Han är bara lite röd nu, men det går an - inte direkt nå känning av det..

Rikard har börjat på ett nytt jobb och hittills är han jättenöjd, vilket jag tror kommer hålla i sig..
MIssuppfatta mig inte nu, han trivdes på det förra också. Men han blev varslad pga lite jobb.. Hoppas han får fortsätta här nu.. Är så glad för honom att han inte behövde gå arbetslös =)
Måndags var första dagen, maken kom hem tidigt pga att han var sjuk.
OH NO...
Han sov med dubbla täcken, ett extra element ni vet och frös ändå.. Jag däremot höll på att svettas ihjäl..
Ham vimsade och yrade i sömnen, hostade och snorade.. SNälla gud håll mig frisk, mvh Heidi..
Så löd min bön måndagnatt..

TIsdag höll jag honom hemma mot hans vilja. Jag menar med feber, dålig sömn, hosta och tonvis med snor så är det ingen hit att jobba och även vara ute i den stränga kyla som varit dom senaste dagarna..
Men idag får han med glädje till jobbet igen.. Han är sååååå mkt piggare idag.. Hostmedicinen han fick av svärmora gjorde susen tror jag.

Och min bön jag bad till herren några trappor upp ni vet.. Hörde han den?
Näää det gjorde han inte, eller så kanske det var jag som var otrydlig. Jag vet inte..
Men halsont, snor och tung huvudvärk har börjat smyga sig på sakta men säkert.
Hoppas dock bara på att det är lite nojja över att alla runt omkring mig är sjuk...
Jag brukar få såna här psykiska nojjor då det gäller sjukdomar..

Men jag vill inte för min lillebror <3 kanske ska komma i helgen.
Jag vill jag vill jag vill...

Nog om sjukdomar och struntprat..

Onsdag den 17 november och jag har nästan köpt klart alla julklappar.. Bara till svämora, svärfar och lillsvägerska kvar.. Resten är inhandlade på det så jävulskt underbara internet.. Jag älskar det!
Det är mysfaktor att åka in till exempelvis stan och handla sådant stuff.. Men då kan man liksom inte ta det på avbetalning och det är jag i stort behov av att göra just nu då jag inte får så värst mkt cash i månaden och vill inte spendera hela Rikards lön på julklappar. Så jag ansåg att det blev bäst så här.. :)
Avbetalning = bäst , just nu iaf. Kommer dock att svida varje månad. Men dom problemen tar jag då..

Och på tal om den 17 november, idag är Oscar hela 15 månader.
Herregud va tiden rusar iväg..
Mammas kramgoa guldklimp.
Det är precis vad han är.. Kramgo..
Han vill alltid kramas, det är bland det bästa han vet.. Och inte minst sagt för mig också..
Att han vill kramas värmer så ofantligt mkt, hjärtat nästan brinner upp av glädje..
Man får aldrig nog av kramar..

Åh nää, måste stänga av det här och fundera på refrängen.. Dvs säääängen..
Puss och gonatt!

Inga kommentarer: