Ingen liten man...

Lilleman är ingen lilleman längre.. Han är en storkille och det gör nästan ont i mitt hjärta!
Det går så snabbt, för snabbt..
Han kan ju snart prata så att andra än vi i familjen förstår honom..

Han har börjat ljuda fram den enormt trevligt kurviga bokstaven S..
De låter så fantastiskt gulligt så han ska säga något som innehåller S..
Det blir nästan som ett sch-ljud.. Men vad gör det, han tränar sig fram och säger det snart ordentligt. Nu ska vi bara träna på R också..

En klok lite pojke är vad vi har..

Bara nu när vi åt middagen och han höt efter papper..
Ja, verkligen han sa papper... och så sträckte han ut sin gulliga hand..
Han hade sölat och ordentlig som han är skulle han torka upp det.
Man får ju nästan en tår i ögat..

Vars har tiden tagit vägen? En sak kan jag ju säga - den står inte still..!

Måndag igen, vilket innebär en ny vecka. Och det känns helt underbart om ní frågar mig..
Jag är frisk som en nötkärna och är så glad att återigen vara tillbaka på praktiken..
Att varje dag lära sig nya saker tycker jag är så kul..
Att spendera varje dag med bästa människor är ju inte heller helt fel.. Rättare sagt underbart!

Sen glädjs jag åt att sommaren närmar sig med stormsteg, snön är snart borta.
SÅ SKÖNT!

Tänk när storkillen våra inte behöver ta på sig alla kläder innan han ska ut, utan bara springa ut så som han är.. Barfota och möjligtvis nakenfis.. Japp, sommaren är det bästa!
Ja lääääääängt..

Nä jag har banne mig inte tid att sitta här ska ju måla naglarna mina..

Tjoflöjt =)