Yeeeeehaw!

Efter en helvecka i Nordmaling hos päronen och syskon så är vi åter på hemmaplan.
Åh så härligt det är borta men dock lika härligt att komma hem om inte snäppet härligare.!
Eller vad säger ni ?!
Att äntligen få sova i sin egen säng är ju alldeles för underbart.

Igår så förlorade min lilla slagskämpe fighten mot väggen...
Efter blod, svett och tårar så var han åter fit for fight för att slåss vidare.
En liten fläskläpp blev det bara och mamman fick dra loss en skinnbit.
Kändes inte så där jätte nice men han kände ingen smärta min tappra krigare så det gick bra..


Och dom små risgrynen växer och växer, snabbt gåre..

En annan sak som går snabbt är huruvida grabben pallrar sig framåt i utvecklingen då det gäller ditt som datt. Han utmanar ödet utan dess like. Ställer sig här och där, klättrar på och under.
Att han inte börjat promenera än är ju helt fantastiskt, för då kommer jag har det kämpigt här *haha* Skämt å sido..


Idag är ingen vanlig dag för det är surpuppans dag, tadaa tadaa tadaaaaaaa!

Oscar alltså, han spelar verkligen inte på min sida. Han ska ha som han vill och får han inte det så blir det ett attans surkalas. När han ställer sig vid spisen och ska dra i allt tokigt och likt så säget jag: Ajabaja..

Och då vrålar Oscar rätt ut.. Iltjuter som om.. Ja, jag vet inte vad. Och så skriker han också: Ajajajajajaj.
Just nu så står han i sängen och skakar galler, tjuter och skakar galler. Han tycker verkligen att mamman är helt omöjlig idag. Men han behöver verkligen vila en kvart eller två. Han är helslut så han inte sov hela stunden som han borde gjort ute i vagnen...

Suck...
Sådärja... Några pussar och kramar senare så sover hjärtat.
Han är så himla söt när han ligger och sover.. zZZZ

Veckan som var så hann Oscar pröva på några roliga saker för första gången.
Gunga och åka på en cykeltur.

Gungan var väldigt rolig tyckte han, trots att det kittlades så fruktansvärt i magen. Roliga miner och mycke skratt från både han och vi som tittade på.

Cykelturen: Den första blev med min mamma.. Han hade surrat och surrat (så här sött och glatt) och när hon var mitt på samhället så kände hon en dunk i ryggen och det blev tvärtyst från lillemans sida. Hon får panik och tänkte: Måtte inte han ha strypts!!! Men såklart hände inga sådana hemskheter utan har hade ju bara somnat så där superdupersnabbt!
Andra cykelturen blev med mig själv. Så himla mysigt och skjutsa omkring den där lillrumpan.

Man fick ju lite flashbacks, verkligen. Då man i unga dar skjutsat omkring sina kompisar. Det kändes i princip samma sak, men 100 gånger så mycket mysigare.. =)

I skrivandets stund så blev jag hungrig när jag tänkte på att det vankas middag om cirkus en timme. Go mat'n har Rikard beställt av mattanten! Ikväll slevas det upp á la Heidi's hemgjorda köttfärsbiffar med lite sting och stuvade makaronisar. Mumma... Hoppas jag!

Och på tal och nått helt annat, blir man inte deprimerad så säg. Imorse var det strålande sol och underbart mycket fågelkvitter, men snabbt övergick det till storm - gråa tunga mörka moln - lite snö - mycket snö - snöstorm! - och nu återigen molnigt och blåsigt..

Så dunderless på SNÖ att det finns inte, denna vinter har väl varit det längsta och tråkigaste vintern under min livstid iaf.

och med det måste jga muntra upp mig själv med min favvolåt (japp åter igen en nu favvis, men så är väl alla ?! haha..)