...Mjo -.-
Det var där vi hamnade igårkväll..
Mot min och gubbens vilja dock!
Så här börjar det för att ni som inte vet ska hänga med..
I söndags så fick lilleman hög feber och det höll i sig ända till igår.
I tisdags så ringde jag BM = Barn Mottagningen i Umeå för att höra om det skulle vara tredagars feber eller vad de skulle luta mot. Hon tyckte att det var konstigt att han hade så hög feber fastän jag gav honom alvedon med jämna mellanrum. Hon fråga om tillståndet annars ang lilleman. Och jag sa att allt annat var näst intill som det brukar vara annars, han har ett acceptabelt humör men är mycket sömnig.
Hon, Gittan, (Finns inte bara det namner i Ronny och Ragge? Haha.. Det var vad en vän sa till mig, U know who U are =)..) hon lät iaf lite klurig på saken, frågade om prickar på kroppen, Nej sa jag. Det kan höra till då man har tredagars feber.. Hon frågade också om jag kunde tänka mig att det var tandsprickning, men då jag varken kände eller såg nått så trodde vi inte att det var det.
Hon höll kontakten med mig, dvs hon ringde upp med jämna mellanrum för att checka av läget.
Feber sänktes inte utan snarare höjdes, 39,5 hade pojkstackarn. De syntes..
VI hördes av dagen efter, igår, för att kolla läget igen. Hon sa då att om inte febern går över så borde ni åka in på akuten för prover, det kan vara virus eller annat..
Har han andnöd?
Öhm, hjärtat bultar ut ur kroppen.. Nej det har han inte, inte vad jag kan konstatera..
Men vi gör så här sa Gittan, jag ringer efter lunch..
Kl blev 16 innan hon ringde andra gången igår. Läget var densamma, febern kvarstod och lilleman hade inga krafter kvar efter att ha haft hög feber sen i söndags..
Hon sa nästan beordrade oss att åka in på akuten för att ta blod-, samt urinprov för att konstatera att han inte har åkt på nå tjottahejtivirus.
Hon skulle meddela dom att vi kom.
Oj, jag blir stressad och nervös. Man tänker ju alltid det värsta, fråga mig inte varför..
Men packa skötväskan med kläder, blöjor, mat.. Ja, det som ska packas åt ett kid när man drar iväg någonstans.
Väl framme på akuten finns det inga parkeringar.. Snopp!
Så det blev en liten bit man fick gå i den hemska kylan..
Men fram kom vi, in i väntsalen för att få "anmäla" oss..
De tog lååååååååååååång tid innan vårt nr ropades upp, det var kanske tre nummer eller nått före oss. Man satt och svor inombords att det skulle gå fortare.
NR 47!!
Oh YES äntliiiigen, där checkar dom av hur han mådde och noterade detta, tog puls, kollade andning, tog tempen och febran hade han och ställde en massa frågor.
Okej, klaaart. In i nästa väntrum där det befann sig en hel hög med andra barn.
Krupphostiga, febriga, snuviga, avbrutna ben, sömniga stackars barn och några vuxna.
Ett djupt andetag och in i dimman. Satt oss bredvid en mamma med en urgullig fyramånders flicka.
Väl där så är det som att det slår om för Oscar, han får en massa energi och pratar högst och gladast av alla barn.. Han studsade emellan min och Rikards famn.. Vi kände på pannan och det kändes som om ALL feber var borta och att han var gamla vanliga friska Oscar, helknäppt.
Men det var likadant för mamman bredvid. Hon hade suttit där en timme då vi kom.
EN TIMME sa jag..
Satanshelvetesjävlatuuuuuuuuuuuuuthåla, här kommer jag att tillbringa resten av natten.
För det var inte bara Oscar där utan alla andra barn som satt där kom ju före oss.
Men typ nån timma senare eller nått så ropar dom vårt namn för en massa andra ungars.
In i ett patientrum, sköterskan sa: Läkaren kommer snart!
De tog en jävla tid.. ca en timme senare hade läkaren inte kommit, vi bytte blöjan som var tyngre än jag vet inte vad.. När jag bytte blöja så upptäckte vi att dom där jävla feberprickarna tvärkommit.. SATAN att dom inte kom tidigare.. Men vi satt ju där så det var bara att sitta färdigt.. En och en halvtimme senare så kom läkaren.. WTF!!! Tre minuter med läkaren så var det överstökat..
SÅ ONÖDIG RESA!!!
Under dessa timmar så blev det två akuta saker så det var därför tog det sån tid..
Men vi lever och mår, eller lilleman lever och mår.
Men aptiten är inte riktigt på topp, men den återkommer väl. =)
Felicia sörar sönder mitt öra, så om det inte riktigt hänger ihop här så är det därför det ser konstigt ut.. Man kan inte prata i telefonen, lyssna och skriva samtidigt.. + att katten freakar..
Nä men jag har annat för mig än att sitta här..
Tjaarråå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar