Jag har inte skrivit på ett tag, jag vet.
Men det har verkligen varit full rulle..
I början av veckan så har jag och Lilleman varit i vindeln var och varannan dag för att göra diverse ärenden. Enda dagen jag tror att jag inte var i vindeln var i måndags.
Jag och min kära svägerska Anna drog in en dag för att käka lunch och vara vandra omkring i vindeln - samt handla såklart.. Det gick superbra och det var otroligt vacker väder. Lunchen gick bättre än förväntat. Jag satte bara ner Oscar i en barnmatstol på resturang Svanen, utan några som helst motstånd, gnöl eller grin satt han snäll som en ängel och bara lekte med de han hade. Så underbart trevlig stund det var och jag blev så lycklig. Man behövde inte skynda i sig med maten utan ta det i sin egen takt. UNDERBART!
I torsdags så var det ju ett dock mindre trevligt besök i Vindeln, vi skulle på BVC.
Roligt att väga och mäta men inte att ta dom där nedrans sprutorna..
Han väger nu 9040g och är 71,1 cm. Storkillen, han ligger på en perfekt linje (snäppet över det normala)
Väl hemma så tyckte jag det gick utomordentligt bra med tanke på att han tagit sprutor. Han trallade omkring och ropade mamma och slet i mina brallor på ett glatt sätt för jämnan. Så skönt tänkte jag, sist så var han så trött och sov hela dagen/kvällen och natten. Men peppar peppar. Kl 22,00 när mor och far intog sängläge så vaknade lilleman och var stekhet, benen var som pinnar och gick inte att böja. Där började helvetet.. En natt med max två timmars sömn för både mor och son. Han hade över 39 graders feber. Det enda som dög var att ligga i min famn och gosa, för att med jämna mellanrum skrika och gråta. Jag tyckte så synd om honom och var kände mig så maktlös.
Jag hade inte en tanke på att ens ge grabben alvedon ?! Ja visst tänker man inte som man ska ibland. Men på morgonkvisten fick han sig en sådan och han fick sova en stund, så höll han på hela dagen och kvällen. Jag hoppades på en lugn natt inatt men icket! Samma visa..
Dåligt har han ätit också, stackars killen..
Men jag kan lova att nu på morgonen har han varit sitt rätta jag. Han har sprungit omkring som om han inte ens haft feber.. Han har skrattat och pratat på i sin vanliga ordning!
Jag kan med säkerhet lova att det kommer att göra denna dag till den bästa på länge..
Sen igårkväll så kom svärmor över med lite bröd och sådant. Rikard var otroligt snabbt ut till hallen när hon kom. Jag tänkte inte mer på de, men sen kom Ann-Gerd in med matpåsen och en stund senare kom min älskade man in till vardagsrummet han också där jag satt och försökte få i lillgrabben lite mat.
Rikard tittade så kärleksfullt mot mig och jag som är dummare än tåget fattar inget och bara ler tillbaka. Sen så sträcker han fram en bukett med rosor som han bett Ann-Gerd fixa eftersom han inte haft möjlighet.
ÄLSKADE MAN. Åh så glad jag blev, det var så oväntat!
Han är inte den som kommer med en bukett rosor, det värmde verkligen...
Det gjorde verkligen min kväll... *sitter nu nördig och ler när jag skriver om detta* Haha
Nu tror jag att jag ska sätta mig och göra ett "valentinecard" till Rikard, ni vet så det blir lite personligt. Det kommer att se ut som crap men det är ju tanken som räknas - eller hur? ;)
Nä jag måste nog skynda på medan rikard sitter och spelar hockey och lilleman sover..
Tack och bock..
Tjaarråå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar