Det känns konstigt må jag säga, men faktiskt ganska skönt.
Så jag tog en liten sovmorgon till kl 8 imorse, inte helt fel.
Var ju på minnesstunden för Simon igår också, det var oerhört vackert. Kan ej beskriva det med andra ord.
Måste ge en eloge till hans mamma också, så otroligt stark kvinna.
Kan ej sätta mig i hennes sits om huruvida det känns att förlora sitt barn
på detta vis.
Men jag vet att jag absolut inte skulle gjort det lika bra som henne.
---->STYRKEKRAMAR TILL DIG, från oss alla<----Ska gå å ta min tablett.. Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar